Biter ihop så det känns som framtänderna snart ramlar ut i småbitar.
Det vore bättre om jag överdrev.

Jag är så trött på pengar. Känner mig allergisk. Vill bo på en söderhavsö och leva på kokosnötter. (Och va stark som Pippi Långstrump.) Vet inte varför det irriterar och stör mig så. Just nu, när det inte ens är ett problem. Behovet, begäret, beroendet... det äcklar mig.
Just nu.


Idag har jag sparat ca 1100 kr. På grund av tur, slump. Det gjorde mig glad ändå.

Igår började bebisen gå på riktigt. Idag är det exakt tre veckor till bebisens första födelsedag.
Men för alltid min bebis förstås.

Uttryck älskade ungen lärt sig på förskolan: coolt.

Idag var det coolt att stå på soffbordet och ramla baklänges ner i soffan. En miljon gånger.

Ikväll har livets första föräldramöte avklarats. Jag kanske borde skriva att jag kände mig vuxen. Men mest kändes det som jag gått vilse.

Den felande länken jag är.

Satte bebisen på pottan och hen kissar glatt, bara sådär. Flinar nöjt, pekar ner i pottan och säger "kss". Stackars blöjinstängda bebis.

Gnäll, gnäll, gnäll. Så trött på att vara jag, just idag.
(Och andra dagar.) När allt annat är så bra.

Nu vänder jag.

Shit pommes va jag är bra. Innan tio var jag redan färdig med dagens planerad syssla.

Synd att jag nu fick tid att göra annat. Räknas sova? Tveksamt.

Har ångest för att jag är vaken och går inte till sängs för att jag har ångest. Klok var det inte, nä.

Odlar tänder. Visdomständer, känner mig inte ett dugg klokare än vanligt. Mer irriterad är jag däremot. Känner större sympati än vanligt med bebisen, också.

Så där så hjärtat nästan inte räcker till.

När bebisen pausar leken för att ge förskoleungen en lång, hård kram. Så hen nästan går av på mitten. Och förskoleungen lutar sitt huvud mot bebisens.

Hemma med hängiga barn. De kan lura vem som helst att allt är som det ska... Tills bebisen förstör förskoleungens duplobygge och det kommer tårar! Nä, riktigt pigg var hen visst inte.

Då använder vi istället soffbordet som trumma och gör musik tillsammans. Bebisen är nöjdast mitt på bordet.
Och bara grannarna gråter.

Min förskoleunge är så klok när bebisen terroriserar, drar i hår och petar i ögon.
-Du har eget hår.
-Du har egen öga.